Varför kallar de sig för vänsterpartiet

De bildade den regering som vi har nu, tillsammans med Miljöpartiet, som har 25 mandat. Det är en minoritetsregering. Det innebär att partierna har mindre än hälften av platserna i parlamentet. Minoritetsregeringen måste också samarbeta med andra partier för att lyckas med sina politiska förslag. Regeringen som vi nu ofta samarbetar med vänstersidan. Moderaterna är det näst största partiet i riksdagen med 84 mandat.

Sverigedemokraterna är det tredje största partiet i riksdagen med 49 mandat. De säger ofta att partierna förblir eller är till höger i politiken. Det är ett sätt att visa vad partierna tänker. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är partier till vänster. Man kan säga att de är socialistiska partier. De tycker att det är bra att staten tar hand om många saker i samhället.

De tycker att det borde vara så liten skillnad som möjligt mellan rika och fattiga. Partierna på vänsterkanten tycker ofta att skatterna är bra. Staten och kommunerna kan då använda skatten för att göra samhället mer jämlikt. Många tror att Miljöpartiet också är på vänsterkanten. Men partiet själv vill inte säga att de är vänster eller höger. Miljöpartiets viktigaste frågor är miljö och klimat.

Partiet drev på för en radikal fackföreningspolitik, lanserade fredsparoller – som gick i linje med Sovjets politik – men verkade också för bättre bostäder, sociala reformer och en ny skola.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och liberalerna är partierna till höger. De kallas också borgerliga partier. Man kan säga att de är liberala eller konservativa. Moderaterna och Kristdemokraterna är mer konservativa, medan Centerpartiet och liberalerna är mer liberala. Partierna till höger vill ha lägre skatter och färre regler för människor och företag.

De vill inte att staten ska bestämma så mycket. Det parti som Sverigedemokraterna står för sig själva. Vänsteroppositionen, inspirerad av Lenins bolsjeviker och frihetens socialister,[32] kände att partiet hade gått för långt till höger. Den nya gruppen bildade Sveriges socialdemokratiska parti SSV den 13 maj. De tre sista deltog i de kommunistiska internationella kongresserna, som bland annat deltog av Vladimir Lenin och Leon Trotsky.

SSV har antagit en antimilitaristisk och internationell attityd. Tillsammans med andra vänstersocialistiska partier grundade de tredje internationalen, Cominter de ryska bolsjevikerna, som tog makten i oktoberrevolutionen och bildade Sovjet Ryssland och blev det ledande partiet. När detta hände bröt en grupp reformister under ledning av Ivar Wennerström ut ur partiet och tog namnet till namnet på en av dem som startade Socialdemokratiska partiet i Sverige.

I år lämnade en annan minoritet partiet, tillsammans med ledarna Zet Hegland och Fredrik Strem, efter en tvist med kommissionens ordförande, Grigory Zinovaviy, och den växande centraliseringen i Cominter. I år anordnade SKP en facklig konferens med medlemmar som representerar 80 anställda. Parti Split [redigera redigera Wikitext] åren kom med den största uppdelningen i partiets historia, när Karl Kilbom och de flesta av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet.

Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det kommande partiet omorganiserades och leddes av Hugo Sillen och fick tre procent av rösterna i valet till andra kammaren, medan det gamla kommunistpartiet under ledning av Kilb fick 5,32 procent. Sidorna kallades enkelhet efter respektive ledare; sill och kilbommar.

Partiet ser de marxistiska och feministiska analysverktygen som viktiga för sin politik.

Politiska förändringar i Europa i början av talet ledde till en kursändring i Kominterns politiska linje. Kominterns sista kongress ägde rum och förenades med alla partier som motsatte sig fascismen, som blev känd som Volkfront. Ändå var det huvudsakliga samarbetet "enhetsfronten", som endast skulle bestå av arbetarklassen, representerad av socialistiska och kommunistiska organisationer.

Några av dessa personer deltog i valet och bildade regeringen, till exempel i Frankrike och Spanien. Folkfronten vann valet i Spanien, Frankrike hade en vänsterkoalition bestående av Frankrikes kommunistiska parti, Socialistpartiet och en radikal socialist i tjänst-på samma sätt i Chile-det spanska inbördeskriget bröt ut när konservativa, fascistiska och nationalistiska styrkor under militären Francas under ledning av militären Frans Frans att krossa republikens folk med våld.

Frivilliga internationella brigader åkte till Spanien för att försvara Republiken, inklusive över svenskarna. Andra Världskriget.

SKP var den enda politiska makten i Sverige som stödde den sovjetiska sidan i det finska vinterkriget och var det enda parlamentariska partiet som inte fick sitta i Albin Hanssons enhetsregering. Liksom resten av den kommunistiska rörelsen analyserade SKP att kriget var ett imperialistiskt krig, en analys som kännetecknades av Molotov-Ribbentrop-pakten som Sovjetunionen undertecknade med Tyskland.

Dessutom har många partimedlemmar internerats i arbetsläger som Storsia i Norrbotten, med motiveringen att de kan planera fientliga statliga aktiviteter. Den 2 mars genomfördes det största politiska terrordådet under ett tal i Sverige med attacken mot Norrskensflammans tidning, då redaktionen bombades av personer associerade med högertidningen Norrbottens-Kuriren och militären.

Fem personer dog. SKP, ledd av Sven Linderoth, återvände starkt i andra kammarvalet, där de fick rekord 10,3 procent, delvis på grund av Sovjetunionens militära framgångar och deltagande i befrielsen av Europa från nazismen. Före partikongressen uppträdde nya linjer i partiet, programmet för den socialdemokratiska eftervågen och begreppet proletariatets diktatur från partiprogrammet antogs.

Istället försvarades den av United Workers Movement. I år ledde kommunisterna en strejk mellan en metallarbetare som varade från februari till juli och inkluderade verkstadsarbetare. Efterkrigstiden-medlemskapet i partikongressen ökade till 48 medlemmar av 21, SKP fick 11,2 procent i kommunalvalet. I parlamentariska debatter hävdar partiledningen att demokrati som styrelse inte har något inneboende värde.

SKP fick dock med stort inflytande i fackföreningarna och genom metallarbetaren minskade kraftigt när Tage Erlander i ett tal uttalade fackföreningarnas roll som slagfält mot kommunisterna. I år blev Hilding Hagberg ny partiledare. Hagberg förde en utrikespolitik som kännetecknades av lojalitet mot Sovjetunionen, men förespråkade ett tillvägagångssätt för socialdemokrati på inrikespolitisk nivå och ideologisk utveckling för en fredlig väg till socialism.

Inställningen till socialdemokrati var kontroversiell i SKP och ledde till en intern strid. Set Persson, en av borgerlighetens vänsterrepresentanter i Stockholm och medlem i partirådet, kritiserade denna inställning till det styrande partiet och förespråkade en hårdare socialdemokrati på partikongressen, men Persson fick en kongress mot honom och kritiserades hårt. Med detta bad han om sitt tillbakadragande från partiet och bildade i Juli den svenska föreningen för Kommunistiska arbetare, som förespråkade den stalinistiska linjen och kritiserade Nikita Khrusjtjovs reformer i Sovjetunionen.

Rösterna från kommunisterna och Folkpartiet i Toure Koenigson vägrade att rösta blev avgörande i omröstningen i andra kammaren. Enligt kommunister, LO och delar av socialdemokratin kommer den nya skatten att drabba arbetarna. De fick ett årligt belopp som varierade från 20 till 70 amerikanska dollar, det största beloppet var dollar och en socialdemokrat placerades i ordförandens tjänst, men organisationen drevs av kommunister.

Dessutom grundades en folkresebyrå, som specialiserat sig på resor till de östra staterna. HERMANSSON, ordförande-sedan rotationsåret med Nikita Chrusjtjovs tal, då han kritiserade Josef Stalin och det ungerska upproret, har ökat internt missnöje vuxit mot partiledningens certifierade politik. Många unga medlemmar, inklusive S. Johanson, de började reagera och krävde förändringar i partiet.

Kongressen var en seger för förnyelse i partiet. Hermansson blev partiordförande och började gradvis förändra partiet och distansera sig från stalinistiska rester och okritisk inställning till Sovjetunionen. Det nya namnet syftade till en kompromiss mellan "traditionalister" och "modernister". Enligt Jorgen Hermansson, professor vid Institutionen för statsvetenskap vid Uppsala universitet, "förhindrade partiets omvandling uppkomsten av ett nytt vänstersocialistiskt parti som uppstod i Norge och Danmark." Partiet kritiserade starkt det pågående Vietnamkriget och organiserade en insamling för FNL.

År senare, ironiskt nog, medan vänstervindarna blåste lika hårt i Sverige, gjorde partiet ett av de värsta valen någonsin och fick bara tre procent av rösterna. Förklaringen kan delvis bero på händelserna i Tjeckoslovakien i år. Sovjetmarschen i landet och krossandet av försöket att demokratisera det kommunistiska systemet i Tjeckoslovakien skakade upp omvärlden. Hermansson tog mycket tydligt avstånd från marschen, men hans trovärdighet skadades av det faktum att några av de äldre generationerna öppet och högt försvarade den sovjetiska fången, inklusive den tidigare partiledaren Hilding Hagberg.

Under talet förändrades attityderna till Sovjetunionen inom flera europeiska kommunistpartier under intrycket av eurokommunismen. I år bröt ungdomsförbundet med partiet och en ny ungdomsförening bildades. Partiuppdelning [Redigera av wikit-texten] den sista stora pausen inträffade när den mer Moskva-baserade "gamla kommunistiska" fraktionen tröttnade på processen med partiförändringar.

Ungefär en fjärdedel av medlemmarna och två av dess parlamentsledamöter skapades av kommunisterna i Labour Party av utbrottet av kommunister APK.Detta kan ha bidragit till att den borgerliga regeringen fick stanna kvar efter ett extremt jämnt riksdagsval. utbrotten kom inte in i Sveriges riksdag, men om deras röster hade krediterats VPK hade det socialistiska blocket kunnat vinna majoritet.

Trots splittringen fortsatte osäkerheten om bristen på demokrati i östblocket för att karakterisera den interna debatten inom VPK, eftersom delar av partiet trodde att Sovjetunionen och länder med planeringsekonomier var socialistisk motstånd mot imperialism och kapitalism. Två år före splittringen tillträdde Lars Werner som partiledare. Werner ansågs vara en kandidat för kompromiss, men han kunde inte stoppa splittringen.