Dramaten skådespelare vem
Det var ett palats i stil med olycksbådande konst och den mest överdådiga offentliga byggnaden i landet. Enligt Wiborgsbladet den 26 februari. Tomten i Nybroviken köptes för 1 miljon kronor. Teatern uppskattas till 2,5 miljoner svenska shes. Samma år lades grunden för teatern i Nibroplan. Byggaren var överstelöjtnant P. Dramaten byggdes under åren då huset ritades av arkitekten Fredrik Liljekvist, som var en av landets mest respekterade arkitekter.
Han inspirerades av modern arkitektur och teaterbyggnader i Europa. Samtidigt inspirerades han också av formerna av nordlig natur och lät blommor och träd bli återkommande element i husets inredning. Besöket i Wien blev ledande i byggnadens stil. Byggnaden är inspirerad av klassicism och Vennarund. Vienerjugnd präglar hela dramat, men å andra sidan är teatersalongen också inspirerad av Gustavius stil.
Så långt det var möjligt valdes materialet från Sverige för att få byggnaden att kännas Svensk. Konsortiet i AB Svenska Teaterhuset låg bakom teaterbyggnaden i år. Projektet stöddes av Oscar II och gav tillstånd till teaterlotterier som finansierade byggandet. Det beräknades att det skulle kosta 2,5 miljoner, men det slutade kosta 5,4 miljoner. Shakespeare var komplicerad i alla delar.
Byggnaden finansierades av 25 dragningar, vilket gav totalt 7 miljoner dollar. Kronor, vilket är betydligt mer än väntat. Det oväntade tillägget av pengar gjorde planerna mer ambitiösa än man ursprungligen trodde. Huvudentreprenören för byggnaden var murare Fritiof Dahl. Det finns guldskulpturer av John Borgizon vid ingången. Byggnadens yttre är mycket beroende av Juggernaut med en rik dekorativ utveckling av fasaderna.
Fasaden är i vit Ekebergsmarmor från Narke, som har bearbetats av flera ledande skulptörer, däribland Carl Milles och Christian Ericsson. Ekeberg Marmor är en Dolomitmarmor som är uppkallad efter Ekebergs gård i Hjalmaren och bruten i Glanshammar nordost om Örebro. Detta är Narke-landskapet under termen dolomitmarmor. Den relativt dyra ekebergmarmorn är vit med drag för gult, inte lika bländande som den glänsande vita, klassiska italienska skulpturen av morgonen av Carrara.
Denna ljusa marmor är inte stabil utomhus, men drar upp grå, varm gråaktig eller rosa. Under byggtiden ändrades ritningarna flera gånger, bland annat tillkom en kupol i mitten av huset, så att byggnaden inte skulle vara för mycket i skuggan av ett nytt och mycket högt hus i Bodarna-området i början av Strandwagen. Kupolen på toppen av dramabyggnaden uppträdde först när byggandet av teatern redan hade börjat, när grannhuset fick bygga ett golv högre, och de ville inte att teaterhuset skulle känna sig för litet.
Efter att kupolen har reparerats lyser den vit igen. På sina ställen var de tvungna att svänga ett djup på upp till 19 meter för att gå ner till berget, som också lutade mycket brant, och gatunivån måste höjas med en meter. Kvinnliga figurer, ansiktsmasker och kolumner är baserade på Carl Milles Listerl kolumnbaserade kolumner som representerar lekfulla barn.
Masker på lyktstolpar gjorda av Carl Milles. Dramarkitekten Fredrik Lilljekvist anlitade flera av de ledande tidiga talkonstnärerna för att dekorera lekhusets fasad. En grupp monumentala skulpturer som visar museet att agera tillsammans med det svenska nationella vapnet ligger högst upp på fasaden. Det finns också många andra dekorationer signerade av Carl Milles.
Carl Milles fick i uppdrag att framföra tre olika dekorationer för dramatiseringen. Han gjorde också flera masker på fasaden och en byst av kungen i lobbyn. Carl Milles gjorde tillsammans med Gottfried Larsson en axel på åtta yttre marmorkolumner och en krongrupp som stöder loggian, den centrala delen av fasaden, med två Putti som stöder Sveriges nationella vapen.
Christian Ericsson utförde friserna på fasaden av ingången. John Borgeson gjorde två gyllene bronsskulpturer vid ingången, poesi och drama. Mitten av fasaden: fem kvinnliga figurer som ligger i mitten av fasaden och som representerar arkitektur, poesi, drama, skulptur och måleri.
Dramaten stora scenen platser
Lampstolpar: Tio olika ansikten maskerar teatermaskerna på lamporna. Bord hall vid ingången: kolonnen är baserad på sex pelare under hallen "bord" vid ingången, vilket är ett barnspel. Skulpturerna möttes av relativt hård kritik. Kritikerna tilltalades främst av nakenheten hos figurer som anses ha passerat gränsen för anständighet. Detta är krongruppen, som bär en Loggia på fasadens centrala del.
En av de två ingångsskulpturerna av skulptören John Borgeon förvaltas sedan av Drama state real estate agency, och före årsdagen kommer en ny strålningsglans att spridas över ingången. Den 18 februari firade drama åren. I detta avseende har ingången till drama renoverats. Renoveringen innefattade förgyllning med ett guldbladstak på ingångsskärmen. Fyra ekebergmarmorlyktor med sina lampbärare försågs med nytt bladguld.Konsolerna och formarna på ingångstaket var också försedda med guldblad.
Bokstäverna i texten "Royal Drama Theatre" ovanför dörrarna till den mellersta ingången var också gyllene med 24 karat. Ingången till dramat utstrålar samma gyllene lyster som vid den inledande smidningen, är förgylld, sprickformationerna i marmorblocken har förseglats, marmorn har sprängts och ett nytt elsystem för glasbollarna har installerats. Guldbladet betyder att alla förgyllda bitar lyser precis som de gjorde framför ingången, det finns två förgyllda bronsskulpturer som representerar poesi och drama, utförda av John Borgeson, den ursprungliga lampan lyser fortfarande dramatikerna.
Lampstolparna ovanför ingången är förgyllda med ett guldblad. Arkitekten Fredrik Lilljekvist skapade en välkänd helhet eftersom han också designade detaljer som belysningsarmaturer och möbler. Terrazzo var ett uttryck för Art Nouveau-andan. Terrazzo är gjord av krossad granit, marmor och basalt blandat med cement, kasta i plattor och Tom slipning. Fasaden mittemot Nibroplan var klädd i vit Ekeberg-marmor, som togs från ett nästan marmorbrott i Narca, och för den stora Foajan använde de Vit svart marmor från Grekland.
Salong [redigera wikit text] från salongen till scenen. Fredrik Lilljekvist är främst förknippad med den nya Dramaten - byggnaden i Stockholm-Dramaten är en av de mest representativa Jugendbyggnaderna i Sverige och har varit extremt generös.
Dramaten 2024
I, skådespelarna, infördes av ett nytt system som ersatte sin andel av teaterinkomst med en fast lön, gick i strejk, att veta att de skulle lyckas med en liknande åtgärd mot en impopulär regissör vid den tiden, dock, strejken bröts, dock, dock, ändå, hur, hur var., Men dock, men hur var det. Men som en regering. De avskedade skådespelarna grundade ett teaterföretag som uppträdde över hela staden, och ett teatermonopol grundades i Stockholm, och en andra teater grundades i Stockholm; S s hade flera teatrar i staden, och Kungliga Dramatiska Teatern upplevde hård konkurrens, särskilt från Svenska Teatern.
Det har förekommit mycket kritik när det gäller att dela lokaler mellan operan och teatern, eftersom operans lokaler byggdes för sång och ansågs olämpliga för talat drama. På Royal Drama Theatre köpte han teatern till sin gamla rival "Less Theatre" och flyttade teatern. Royal Drama Theatre utfördes här, och det var här att de nya dramaerna från 19th century utfördes: de innovativa pjäserna Ibsen och Chekov, liksom de sena dramatiska verk av August Strindberg, till exempel Till Damaskus till Damaskus.
Men i början av 20-talet var teatern sliten och i desperat behov av renovering och ett modernare funktionellt Stadium. Från den thailändska nationalscenen fick den hård konkurrens från flera nya teatrar i Stockholm, i deltagarna, den Svenska Teatern, den svenska teatern, som drevs av personligheten hos den karismatiska teatern Albert Ranft.
Många av de ursprungliga svenska invånarna i Ibsens pjäser producerades i den svenska teatern istället för nationalscenen, liksom i nya tyska och franska dramatiska verk, och nationalscenen anklagades samtidigt för att vara gammal, dammig och dammig trångt. Det var en livlig debatt i pressen om frågan om att granska den nationella scenen i Kungstradgordenen. Många olika typer av restaurering föreslogs, men kung Oscar II var inte nöjd med något av förslagen.
I stället beslutades det att tillfredsställa den gamla teaterbyggnaden och bygga en ny, större, frisher och modernare på en mer lämplig plats. Från början har Stockholm som stad och som Sveriges slutliga huvudstad förändrats, liksom centrum. På Kungliga Dramatheatern, som hittills har finansierats av kungliga hovet, som, med hänsyn till statorerna för skådespelarna som domstolens personal, separerades från domstolen och kungafamiljen och gjorde personalen, som slutfördes på en ny plats, valdes så småningom till den nya kungliga Dramatheatern Nybroplan närmare vad som sedan blev hjärtat av Stockholm, och var perfekt beläget vid vattnet.
Fredrik Lilljekvist utsågs till chefsarkitekt och den 18 februari invigdes den nya Nationalscenens teaterbyggnad i Nybroplan med en ny mästare Strindberg Olof Olof. Denna byggnad är den nuvarande Royal Drama Theatre. Här bildade legendariska teaterregissörer, bröderna Olof och Gustaf Molander, Alf sj Xxxberg och Ingmar Bergman[3] den svenska teatern och bidrog till att forma den svenska teaterns historia med föreställningar från 20-talet.