Kan förvaltningsrätten bedömma andra personliga behov

Självbedömning bör baseras på patientens fysiska och psykiska hälsa och hans livssituation 4. Som en del av bedömningen bör den innehålla en analys av om en självbedömning kan innebära att patienten riskerar skada och vid behov bör en utredning genomföras för att avgöra om patienten själv eller med hjälp av någon annan säkert kan utföra en hälsovårdsåtgärd som självbetjäning § 5.

Om patienten behöver praktisk hjälp för att utföra egenvård, kommer behandlingspersonalen att samråda med en person som kommer att hjälpa patienten, det ansvariga rådet i socialtjänsten eller den ansvariga verkställande direktören för en annan skådespelare J6. Självbedömningen ska dokumenteras i patientens journal XX 8. I Kapitel 3 Enligt det preliminära arbetet måste intyget förses med information om den undersökning, Vård och behandling som är nödvändig för det ändamål som patienten begär.

Fall av HFD Ref. I det här fallet hävdas att det dock inte finns några grundläggande hinder för självkänsla i denna bedömning. Enligt fallet innebär egenvård en hälso-och sjukvårdsåtgärd som legitim medicinsk personal efter att en individuell undersökning har bedömt att patienten kan utföra själv eller med hjälp av någon annan.

När det gäller utredningsansvaret vid beredningen av ärenden föreskrivs i Avsnitt 23 i förvaltningsrätten att myndigheten måste se till att ärendet utreds i den utsträckning som dess natur kräver.

Den enskilda part som inleder ärendet ska i möjligaste mån kopplas till den utredning som partiet vill föra till stöd för sin framställning. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning av vad som kan krävas av grundläggande hälsoåtgärder som vidtas inom ramen för hälsovårdslagen kan inte beaktas av kommunen vid bedömningen av om en person har rätt till personlig assistans. När en person får en hälsoåtgärd att utföra med sig själv eller med hjälp av någon annan utförs den inte längre inom ramen för hälsolagen.

Sådan egenvård kan dock beaktas vid bedömningen av om det finns rätt till personlig vård, eftersom kommunen först måste se till att den inte tillhandahåller personlig vård till andra hälsoåtgärder än de som utgör egenvård. Inte minst ur ansvarssynpunkt, både för individen, för dem som fattar beslutet och för den som tillhandahåller vård, är det tydligt om hälsoåtgärderna är. Självbetjäningsbedömningen utgör i sig hälso-och sjukvård i enlighet med hälso-och sjukvårdslagen.

För att en hälso-och sjukvårdsåtgärd ska kunna beaktas vid bedömningen av om det finns rätt till personlig assistans bör det mot denna bakgrund framgå att det framgår av beslutsunderlaget att legitim medicinsk personal överlämnas till en person för att utföra åtgärden själv eller med hjälp av någon annan. En persons deltagande i en utredning om att en person har rätt att få en egenvårdsbedömning dokumenterad av en legitim läkare och därmed utföra sig själv eller med hjälp av andra, samt att få ett intyg om sådan bedömning, se punkterna 17 och 18 ovan.

Eftersom det handlar om att bedöma om en förmån kan beviljas, och med hänsyn till individens möjligheter att bidra till utredningen, är det rimligt att kommunen kräver att den som ansöker om personlig assistans för egenvård. En undersökning som visar att hälso - och sjukvårdsåtgärderna utvärderades som egenvård. Utvärdering i detta fall enligt ett certifikat kan inte vara, även med tanke på att certifikat utfärdades för ansökan om personlig vård, framgår det inte av dessa certifikat att läkaren bedömde att denna åtgärd överfördes till någon annan i form av självbetjäning, men uppgav bara att A.

Därför var kommunens beslut att avslå A. B: s ansökan korrekt, och därför måste överklagandet godkännas. Högsta domstolens beslut om nämndens beslut bifaller överklagandet och förklarar att A. Talmannen var justitieminister Jenny Nordqvist. Behov B av hjälp och i förhållande till ovanstående, att vård-och omsorgsnämnden har beslutat att insatser i stort sett uttrycker rimliga nivåer.

Behovet av toaletthjälp bör dock relateras till grundläggande behov. Det finns inget stöd i de inlämnade dokumenten eftersom behoven hos A. behovet av kateter och toalettvård är så omfattande att de inte uppfyller den tilldelade tiden på 4,62 timmar per vecka. Förvaltningsrätten anser dock att behovet av hjälp med spolkatetern bör betraktas som egenvård och därför i sig ger personlig assistans.Det finns ingen anledning att tvivla på behovet av spolning, men det ser inte ut som att det skulle vara särskilt omfattande i tid.

Ansträngningen, som enligt certifikatet måste utföras ungefär fyra gånger i veckan, kan uppskattas till 0,33 timmar per vecka. Andra personliga behov [text utelämnas här] A. frågan i detta fall är om självbetjäningsspolning är och är A. Överensstämmelse med egenvård, som utvärderas av legitim medicinsk personal som kan prata med patienten eller Med hjälp av någon annan Kapitel 2.

Det finns inga grundläggande hinder för att ta hänsyn till självbedömning vid utvärdering av rätten till personlig vård enligt LSS HFD Ref. Om styrelsen anser att ett självbetjäningsintyg krävs för att bedöma rätten till personlig assistans, bör det vara styrelsens ansvar att vidta åtgärder för att fastställa ett tillfredsställande underlag.

Det framgår emellertid av dokumenten att styrelsen vidtog en utredningsåtgärd och krävde ett skriftligt brev. Socialstyrelsens föreskrifter Kapitel 4. Om en patient behöver praktisk hjälp från en annan person för att utföra egenvård, är den som gjorde bedömningen också ansvarig för planeringen, om det inte är onödigt. Detta bör också dokumenteras i kapitel 5. Dokumentationskraven, som anges i Socialstyrelsen, innebär att det måste finnas goda förutsättningar för A. Således uppstår frågan om A.

utfärdas.

Förvaltningsrätten anser att det vore önskvärt med ett förtydligande av om hjälpbehov som främst beror på barnets ålder och inte funktionshinder ska räknas med innan föräldraavdraget görs.

Intyg utfärdas av överläkaren på neurologmottagningen och är daterade 24 januari och 23 januari. behovet av stöd och hjälp uppfylls inte på något annat sätt än med personlig hjälp. Förvaltningsrätten gav kommunen i uppdrag att utreda omfattningen av m: s behov. ett behov av hjälp. Tingsrätten avslog kommunens överklagande. Med anledning av den medicinska utredningen fann tingsrätten att det inte hade fattats något beslut om turisttjänsterna, att m: s yrkanden m.m.

Simrishamnas kommun begär att Högsta förvaltningsdomstolen upphäver förvaltningsdomstolens och förvaltningsdomstolens beslut i den delen av ovanstående och fastställer kommunens beslut. Kommunen förklarar bland annat. Fritidstransporter i sig utgör inte ett sådant annat personligt behov, vilket kan basera rätten till personlig assistans. För att möta detta behov görs ytterligare en specialdesignad insats i form av resetjänster.

Vad är M. Hon behöver en personlig assistent även när hon reser, eftersom hon har inlärningssvårigheter, beteendestörningar, det är svårt att hålla reda på tiden och det är svårt att hantera förändringar, vilket tillsammans innebär att hon har ett ständigt behov av hjälp under resan. Det framgår av förarbetet att insatserna ska anpassas efter individuella behov och att stödansökningar i huvudsak ska verifieras i enlighet med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, eftersom det oftast är en människa.

Det är gratis att välja hur man ska gå vidare till sin fritid.

Därmed inte grundläggande behov utan i stället behov som endast kunde beaktas som andra personliga behov.

Skälen till beslutet i det här fallet är om behovet av att en funktionshindrad person transporteras till och från fritids på fritids är för ett sådant personligt behov som grundar rätten till personlig assistans. Lagstiftning m.m. Enligt 1 mom.i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade finns bestämmelser om insatser för bland annat personer med funktionsnedsättning.

Från och med 7 första stycket, att dessa personer har rätt till olika insatser enligt 9 om de behöver sådan hjälp i sina liv och om deras behov inte på annat sätt tillgodoses. Enligt avsnitt 9 biträds en av insatserna av en personlig assistent eller ekonomiskt stöd till en rimlig kostnad för sådan hjälp. Tack vare Personlig Assistans är enligt första stycket, enligt 9a, personligt utformat stöd som tillhandahålls av ett begränsat antal personer avsett för en person som på grund av stora och långsiktiga begränsade möjligheter behöver hjälp med sin personliga hygien, äta, klä sig och att kommunicera med en annan eller annan hjälp, som kräver kunskap om de grundläggande behoven hos personer med funktionsnedsättning under det tionde året.

I andra stycket anges att den som behöver personlig hjälp för sina grundläggande behov också har rätt till sådana insatser för andra personliga behov, om inte behoven på annat sätt tillgodoses. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning baseras vanligtvis på andra personliga behov, som baserar rätten till personlig assistans på personlig assistans, främst för grundläggande behov, men som också kan tillgodoses för andra personliga behov.

I lagstiftningstexten anges, till skillnad från grundläggande behov, inte vilka typer av behov eller hjälpinsatser som kan vara inblandade i dessa fall. När lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade infördes betonades att personlig assistans bör reserveras för krävande eller svåra situationer i olika relationer, vanligtvis av mycket personlig karaktär.

Det har sagts att den avgörande faktorn för att vara berättigad till denna form av stöd bör vara att en person behöver personlig hjälp för att hantera sin hygien, klä av sig och slå på, Ta mat eller umgås med andra. Dessutom bör hjälp ges även i andra situationer där personer med funktionsnedsättning behöver kvalificerad hjälp och också är en del av vardagen, dvs.

Dessutom står det i förarbetet att om kommunen tillhandahåller personlig assistans ska stödet omfatta alla personens behov av stödinsatser, och även de som sett själva, inte kan ge rätt till personlig assistans. Den information som social hemtjänsten normalt utför bör också utföras av en assistent, men assistans bör inte ersätta dessa tjänster hemma i alla delar. Städning, shopping och liknande uppgifter som inte utförs med en funktionshindrad person som en del av personligt stöd för honom eller henne bör inte beaktas vid beräkningen av behovet av personlig assistans.

Definitionen av personlig assistans i kapitel 9 A första stycket har lagts till i ändringsförslaget för att inte ändra grundprinciperna för innehållet i assistansen. Det konstaterades att personlig assistans bör hänvisa till individuellt anpassade insatser för att hjälpa en person som på grund av sin funktionsnedsättning behöver praktisk hjälp i vardagliga situationer.

Det betonades också att människor som helt eller till stor del kan hantera sina personliga behov, och som bara behöver motivation och aktiveringsinsatser, inte bör anse sig ha rätt till personlig hjälp, utan istället bör tillgodose sina behov genom andra ansträngningar. Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att inte alla personliga behov ger rätt till personlig assistans i enlighet med bestämmelsen i 9 a andra stycket.

Det särskilda stöd som personer med funktionsnedsättning också behöver i någon mening bör vara kvalificerat för att fastställa rätten till personlig assistans i enlighet med denna bestämmelse. Detta krav kan anses att en personlig assistents ansträngningar ska ha en direkt och specifik koppling till det individuella behovet av hjälp i vardagen. Poängen i detta fall är M. Det som nu måste kontrolleras är om själva transporten på fritiden är den typ av kvalificerad assistans som krävs för rätten till personlig assistans enligt kap 9 A andra stycket.

Detta är i utredningen, vilket tyder på att M.