Vård på rätt vårdnivå

Det finns för närvarande ingen enighet om hur bedömning och prioritering ska ske i akutsjukvårdskedjan utanför sjukhuset, både för att vägleda patienten till rätt behandlingsnivå och för att säkerställa hög patientsäkerhet. Olika modeller och beslutsstöd har testats och använts runt om i Sverige, men det finns ingen enhetlig ram och plan för bedömning, uppföljning och utveckling på nationell nivå.

Vården är ojämn och av olika kvalitet. Det övergripande målet är att skapa en gemensam nationell standard som innehåller definitioner och arbetsmetoder för att bedöma nivån på sjukvården i akutsjukvårdskedjan utanför sjukhus. Målet är att en gemensam nationell standard säkerställer god, säker och jämlik vård på lång sikt. Den nationella arbetsgruppen bör: bestämma vilka typer av enheter som är involverade i att övervaka och utvärdera nivån på medicinsk vård vid akuta flöden utanför sjukhus.

Uppfinnaren och beskriva vilka system och beslutsstöd som används i dessa avdelningar.

Vård på Rätt Vårdnivå (VRV) Behovet av akutsjukvård är stort och tenderar att öka, inte minst inom den äldre populationen (≥65 år).

Beskriv vilka bevis som ligger till grund för varje system och hur systemet testades och utvärderades. Identifiera indikatorer som kan användas för att utföra arbetssättet och mäta om målen för god och jämlik vård uppnås. Om svarstiden hade förblivit på samma nivåer som tidigare, kunde flera hundra liv ha räddats [13]. Registret ger feedback till den populära "HLR i Sverige" - rörelsen om antalet anmälda liv [12] Figur 2.

Ökningen i överlevnad beror troligen på fler HLR-insatser innan ambulansen anländer. Samtidigt har rekryteringen av SMS-räddning visat sig öka tidiga HLR-insatser [14]. Kontrollerade studier har också belyst vikten av andra faktorer. Rekommendationen att HLR-instruktioner från larmcentralen till outbildade vittnen endast ska innehålla bröstkompressioner baseras på en randomiserad svensk studie [15].

Mekaniska bröstkompressioner [16], transnasal hjärnkylning [17] och passiv benlyftning [18] har utvärderats, men har inte visat sig öka överlevnaden. Läkemedel som vasopressin [19] och trombolytika [20] har studerats med neutrala resultat. En omfattande studie från England visade emellertid att adrenalin, som ges när den första behandlingen misslyckades, överlever upp till 30 dagar från 2,4 procent till 3,2 procent.

Antalet överlevande med god hjärnfunktion ökade emellertid inte [21]. Tidig bedömning och omstrukturering av akutmedicinsk triage ökar kraven på tidig bedömning. Patienter som inte behöver sjukhusvård bör identifieras, medan detta inte bör göras på bekostnad av försenad, tidskänslig behandling. För att hjälpa till med bedömningen har en akutmottagningssjuksköterska beslutsstöd.

Systemet bedömdes prehospital baserat på en bedömning av en akutsjuksköterska med Retts-A, fastställd om det fanns ett tidskänsligt tillstånd eller avvikelse av vitala parametrar enligt den slutliga diagnosen. Känsligheten var 81 procent och specificiteten var 64 procent med övertrassering 36 procent och under triage 19 procent. Diagnostisk tillförlitlighet var 69 procent när det gäller andelen fall som klassificerades som sant positiva och sanna negativa [24].

Forskning om prehospitala bedömningar är i ett tidigt skede. Vad som ingår i begreppet "känslig tid" är oklart [25]. Men möjligheten att identifiera vissa tillfälliga diagnostiska grupper har redan lyfts fram. Det är svårt att bestämma sepsis och aortadissektion [26, 27]. Även vid akut koronarsyndrom är noggrannheten hög [30]. Här är en EKG-diagnos, och endast EKG-registrering under bröstsmärta är förknippad med en minskning av dödligheten [31].

Men en begränsad andel patienter med bröstsmärta har ett okänsligt tillstånd [32], vilket indikerar behovet av beslutsstöd för att bedöma vård på rätt vårdnivå. Patientsäkerhet det antas att det största hotet mot patientsäkerheten i prehospital vård är brist på patientbedömning. Brist på bedömning kan leda till felaktig och brist på vård [33, 34].

Ett projekt om säkerhet för prehospitala patienter genomfördes i Sverige [35]. Syftet var dels att mäta förekomst och orsaker till avvikelse av händelser inom akutsjukvården, dels att jämföra prehospitalbedömningen med den slutliga diagnosen på sjukhus. Definitionen av en annan händelse var antingen en händelse som orsak till skada eller en händelse som kunde leda till en medicinsk skada.

Totalt granskades 1 ambulansrekord med hjälp av relevanta sjukhusregister. Resultatet visade 4,3 avvikande händelser per ambulansmöte. De två vanligaste orsakerna till avvikelsen av händelser var avvikelser från standarden och frånvaron, otillräcklig eller oklar dokumentation.

På akutmottagningar anpassade för vuxna kommer vårdpersonal, framför allt sjuksköterskor, att triagera och omhänderta akut sjuka och skadade barn.

Analysen av undergruppen visade att patienter som utvärderades mycket dåligt, PRO 1 hade en ökad risk för händelseavvikelse på 16,5 för en ambulansavtal [36]. Det faktum att de mest allvarligt sjuka hade den högsta risken bekräftas också i internationella studier [].Det konstaterades också att 12 procent av patienterna med en tidskänslig slutlig diagnos hade en potentiellt felaktig prehospitalbedömning [40].

Tidigare har det visat sig att pediatriska patienter har hög risk för händelseavvikelse i prehospital vård [41, 42]. Vi vet inte mycket om orsaken till den höga händelseavvikelsen för kritiskt sjuka patienter. En tänkbar anledning kan vara att fokusera på att lösa problem med en stor ökning av mindre sjuka patienter. Detta kan leda till både utbildning och utveckling för att utvärdera och behandla en allvarligt sjuk patient.

Mätning och lindring av symtom de mest utvärderade symtomen är smärta. Användningen av instrument för att mäta intensiteten av smärta var begränsad. Det mest använda verktyget är NRS numeriska skalan, där smärta är betygsatt från 0-10 och 0 betyder smärtfri och 10 motsvarar den svåraste smärtan. Andra verktyg har införts vid kognitiv försämring eller språksvårigheter.

Ett exempel är BRS rating scale, där smärta bedöms utifrån kroppsspråk och ansiktsuttryck [43]. Prehospital smärtlindring kan förbättras [44]. Prehospital smärta-religiösa ingrepp har begränsad dokumentation. Beta blockerad vid misstänkt hjärtinfarkt har viss effekt på smärta [45]. Kombinationen ökade inte smärtlindring utan lindrade ångest och minskade behovet av morfin [46].

Pedagogisk intervention smärtlindring och hjärtinfarktvård, där patienter grupperades för att ta hand om en sjuksköterska som var utbildad eller inte, visade högre nivåer av morfintillförsel och lägre nivåer av smärta när de behandlades av en vidareutbildad Sjuksköterska [47]. Kausal behandling, för att dokumentera vikten av kausal behandling, påbörjad före ankomst till sjukhuset jämfört med sjukhuset, är inte problematisk.

Tillförseln av glukos i en hypoglykemisk koma eller adrenalin vid anafylaktisk chock verkar obestridlig. Men att dokumentera blodplättar-ofattbar behandling innan du anländer till sjukhuset är inte så lätt []. Studien av effekten av behandlingen började 30 minuter tidigare, och stora grupper av patienter krävs för att uppnå statistisk styrka.

I sådana fall kan patientens säkerhet och rimlighet vara avgörande. Prehospital trombolys har visat sig öka överlevnaden vid ST-höjningsinfarkt jämfört med trombolytisk behandling initierad på sjukhus [51]. Traumatisk vård. En betydande del av akutmottagningarna i Sverige avser patienter som har drabbats av yttre våld. Trauma är ett av de vanligaste tillstånden som orsakar kontakt med en ambulans 15 procent [40].

H xjgenergitrauma är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för ungdomar i åldern 15-44 år och orsakar stort lidande och stora sociala kostnader.

Akutvården har genomgått stora förändringar och överlevnaden efter allvarliga olyckor har förbättrats, men stora resurser används [52]. Allvarliga skador orsakade av trafikolyckor har potential att förbättras, inte minst när det gäller prehospital identifiering av skademönster och beslutet att transportera direkt till Universitetssjukhuset [53]. En studie av registret från det svenska Traumaregistret visar en högre överlevnad om patienter med de allvarligaste skadorna transporteras direkt till Universitetssjukhus [54].

Skador med låg energi och faller i samma plan hos äldre orsakar dock Det högsta antalet sjukhusbesök [55]. För äldre över 80 år beror 9 av 10 skador på nedgång [56]. Höftfrakturer och huvudskador orsakade av fall är de vanligaste dödsorsakerna hos äldre [57]. Allvarliga huvud-och nackskador hos äldre har ökat, och ungefär personer söker specialiserad vård varje år efter en höstskada [58].

Det förväntas också att fallna skador kommer att öka i en alltmer åldrande befolkning [59]. Nationella utvecklingsprojekt har visat att det finns luckor i kunskap om epidemiologi av trauma [60]. Kunskap om trauma behöver ökas för att förbättra prehospital bedömning och behandling. Anledningen bidrar till bristen på samordning mellan register som visar olika skador.

Ett forskningsprojekt pågår mellan Ambulansenheten och Svenska Traumaregister för att jämföra prehospital behandling utifrån skadetyper, svårighetsgrad, åtgärder, vårdtid och dödlighet.