Danska barn förstår inte sina föräldrar remix

Ett svenskt barn på 15 månader kan förstå ord i genomsnitt, medan ett lika gammalt danskt barn förstår bara där bara hos danska barn, vilket är svårare. Det danska ordet mamma är mycket svårare för en bebis än den repetitiva ma-ma. Problemen för danska barn fortsätter att åldras. Den visar en översikt över skandinaviska språk om språkändningar som indikerar det förflutna. Upp till åtta års ålder placeras danska barn efter svenska, norska och isländska.

Enligt Dort uttrycks ofta ändelser mycket dunkelt eller helt utelämnade i det dagliga talet. Ord som förlorar sina slut och förkortas betyder att skillnaderna mellan talade och skrivna språk ständigt växer. Således fortsätter svårigheterna med hårt arbetande danska barn när de lär sig läsa och skriva. Då kan det vara svårt att lära sig att skriva korrekt, säger Dort Blaise.

Men det är inte bara den dunkla Danska ljudstrukturen som gör det svårt för danska barn. Det är också en kombination med en hög talhastighet som gör det svårt. Enligt Dorthe Bleses har radionyhetsundersökningar visat att Danska kan vara 40 procent snabbare än svenska. En av de fyra fonetiska stavelserna kan falla på danska. Det kan vara svårt att säga om det är en sammandragning som får oss att prata snabbt eller om vi pratar snabbt som får oss att krympa, säger Dorthe Bleses.

Således behöver danska barn höra språket mer och över tid för att kunna tolka språkschemat och generalisera. Dorthe Bleses hoppas att hennes forskning kan påverka undervisningen i framtiden. Källa: Lotta Borg Skoglund m.fl. Enligt honom verkar närvaron av dessa ADHD-funktioner vara ganska konstant i befolkningen. Flera svenska studier har visat detta. De är baserade på uppgifter från det svenska tvillingregistret.

Detta inkluderar bedömningar av nio behandlingsbarn som genomförts som ett resultat av telefonintervjuer med föräldrar. Betyg tillämpas på kärnsymtom, till exempel hur lätt barn ska lyssna, som att sitta i klassen eller vänta på sin tur. Svaren sammanfattas innan ADHD-symtomen bedöms. Enligt dessa uppskattningar, som inkluderar barn födda sedan dess, har förekomsten av tecken på ADHD varit relativt stabil över tiden.

Men diagnoserna har ökat mycket dramatiskt.

För svenskar som har problem att förstå danskarna kommer förstås påståendet om att danska barn lär sig tala sent i livet som något av en tröst.

Således verkar det som att fler människor placeras i de diagnostiska kriterierna, även om förekomsten av symtom förblir ungefär på samma nivå. Enligt en rapport från Socialstyrelsen är det oklart vad som händer. Sven Belte säger samma sak, även om han beskriver ett antal möjliga skäl. Den uppenbara frågan är om den växande utgiftsdiagnosen utvecklas, svarar han så här: - Jag tror inte att någon får diagnosen ADHD helt utan ADHD-symtom.

Men för dem som har problem med koncentration, aktivitetsnivåer och förmågan att strukturera arbete eller forskning kan en ganska liten ansträngning hjälpa. Om vi kunde lära oss att uppmärksamma detta i skolan och på arbetsplatsen, utan någon diagnos, skulle vi förmodligen återgå till den nivå där endast de mest uttalade Fallen diagnostiserades, som det var tidigare, säger Sven Belte.

Han säger också: - En utbredd missuppfattning är att ADHD är ett problem som bara gäller vården. Den här tanken leder till korta väntelistor för utredning, och bättre tillgång till medicinering är det viktigaste för att hantera ADHD.

Och det här är viktiga saker, absolut. Men ännu viktigare, vi förstår att ADHD är ett problem för oss alla. Vårt sätt att organisera samhället kommer att påverka antalet ADHD-diagnoser och hur inkluderande människor med ADHD är. En hög nivå av inkluderande medel minskar lidande och minskar sociala kostnader. Låg nivå av inkluderande omvänd.

Vi måste fråga oss hur vi vill ha det. Diagnos kräver långvariga symtom. Symtomen som kännetecknar ADHD är inte unika för detta tillstånd. Vem som helst kan vara ur fokus, upprörd eller otänkbar spontant spontant. För att en diagnos av ADHD ska kunna ställas måste problemen vara betydligt större och längre än vad som anses vara normalt. En viktig del av en ADHD-utredning är att en psykolog eller psykiater genomför en undersökande intervju.

Den, tillsammans med annan information som samlas in, ger svar på om de diagnostiska kriterierna är uppfyllda. Svårigheter måste finnas i minst sex månader och vara upp till tolv år. De ska inte kunna förklara något annat, såsom stress eller ångest, vilket också kan påverka förmågan att koncentrera sig eller planera. Svårigheter bör vara större än man kan förvänta sig av ålder och flaggas i flera sammanhang, både hemma och i skolan.

Och det är viktigt: problem bör orsaka funktionshinder i vardagen. Således formulerar de diagnostiska kriterierna att diagnosen ställs i samband med hur vardagen fungerar. Enligt Sven Belte är en möjlig uppfattning att samhället har förändrats, inte dess invånare.Vårt samhälle har blivit snabbare och mer komplext, och det sätter upp det för dem som upplever sämre uppfattningar och svårigheter att strukturera sitt arbete eller sin forskning.

I skolan kommer eleverna att kunna lösa problem i början av grupper eller, som i projektarbete, medan betygssystemen är oklara, frihetsnivåerna är svåra att tolka och personalen har förlorat i auktoritet. Enligt honom är det också pusselbitar i det ökade antalet diagnoser. Dessutom har ökad medvetenhet om diagnosen fått fler föräldrar och skolpersonal att kräva en utredning.

Dessutom var tillväxten mycket stor hos kvinnor som tidigare underskattats. ADHD är för närvarande vanligare hos kvinnor i Sverige enligt Socialstyrelsen, och Socialförsäkringsrapporten är en diagnos av ADHD som för närvarande är vanligare hos kvinnor än män. En genomgång av könsfördelningen i olika åldrar visar att ADHD är vanligare hos pojkar fram till sen tonåren, men då är kvinnor i svag majoritet.

Det har varit mycket uppmärksamhet i Sverige att ADHD underskattas bland kvinnor. Enligt Sven Belte ligger detta bakom en stark trend med fler diagnoser bland kvinnor. Enligt Socialstyrelsen är ADHD-vården mycket ojämnt fördelad i landet. På Gotland får 7,3 procent av flickorna och 10,9 procent av pojkarna mellan 10 och 17 år ADHD-medicin.

Dessa är de högsta siffrorna i landet. Den lägsta i landet är regionen V Xxsternorrland. 2,9 procent av flickorna och 6,0 procent av pojkarna behandlas där. Vem gör egentligen det rätta? När kan du säga att rätt antal barn och vuxna av varje kön har fångats? Nyligen presenterade internationella organisationen för vetenskapligt samarbete ett konsensusdokument om ADHD.

Detta sammanfattas i faktiska punkter som forskare anser vara vetenskapligt välgrundade. Enligt detta dokument har 5,9 procent av ungdomarna och 2,5 till 2,8 procent av vuxna ADHD. Tillståndet beskrivs som vanligt i olika delar av världen, men är vanligare hos män än hos kvinnor. Då såg det ut så här. Men nu har vi en annan tid, säger han. Sven Belte vill verkligen lämna samtalet om antalet diagnoser.

Han betonar upprepade gånger att diagnosen bara säger att någon har ett visst antal symtom inom ADHD, och inte vad människor fortfarande kan göra eller hur deras miljö påverkar dem. Detta innebär att när ett enskilt barn får en diagnos av ADHD, ger diagnosen i sig inte tillräckligt med information, till exempel för skolpersonal. Detsamma gäller jobben - och i hela samhället, säger Sven Belte.

Om det handlar om barn erbjuds föräldrar föräldrautbildning, och vissa barn erbjuds mediciner. Det finns också några psykologiska behandlingsprogram. Men det har sällan eller aldrig varit så att en person med ADHD erbjuds en överblick över sin specifika situation och sedan får information, skräddarsydd individuell information och förslag med efterföljande konsekvenser.

Men det är möjligt att komma dit. Det är inte ens raketvetenskap, säger han. Kartläggning underlättar individuellt stöd Sven Belte är knappast den första som ger efter för begränsningarna i diagnoskonceptet. De som redan har beslutat att i princip genomföra ett ytterligare system, förutom ICD-klassificeringsdiagnoserna. Detta system kallas ICF och klassificerar funktioner.

Det handlar om vad som är bra och dåligt för en person, i den personens olika sammanhang. Det handlar om att räkna ut hur det fungerar med dagliga rutiner som hygien och matlagning, samt hur sömn och sociala relationer fungerar. Det handlar också om att identifiera defensiva förmågor och tillgångar. Exempel på detta kan vara en stödjande familj eller vänner, sociala färdigheter, olika intressen eller höga intellektuella förmågor.

Det kan också vara förmågan att lätt motiveras eller vanan att vara fysiskt aktiv. ICF är en omfattande katalog som innehåller beskrivningar av cirka 1 funktioner. För att ringa in de som kan misslyckas med ADHD måste någon sätta sig ner och sälja. Och sedan vetenskapligt testa detta val. Sven Belt och hans kollegor gör detta. Forskarna vill få en kort och lång version av frågeformuläret, där det kan användas till exempel i skolan.

En vision är att elever eller föräldrar fyller i det innan förhandlingar om att utveckla eller börja skolan.

De danska barnen pratar sämre än lika gamla barn i resten av Norden.

Lärare kan sedan delta i de CV som formuläret genererar. Detta kan göras för alla studenter, inte bara de med en diagnos. Målet med forskarna är att se till att varje lärare får de bästa bevisen när de utvärderar klassen de ligger före. Anpassningar kan göras utifrån detta, ibland med hjälp av elevernas hälsa. Ett barn kan få saker förklarade individuellt, ett annat kan få hjälpmedel för att spara tid, medan ett tredje kan få en speciell plats i klassrummet.

Redan idag Gör lärare individuella justeringar i klassrummen. ICF gör att du kan arbeta mer kontinuerligt och genomföra bedömningar på strukturerat sätt i enlighet med den internationella standarden.